fightress

Nu börjar jag! Ensam, hemlös, borttappad, utan möbler, svag hälsa, förslöad och med dåligt samvete. Tänkte dela med mig av mig i detta nu.

Jag är då en så kallad 'stååkhålmare' som bestämde mig för att följa den ljuva kärleken å nytt jobb och flytta till Malmö. Det sket sig grovt. Den ljuva kärleken flög sin kos och jag fick en sunkig men central lägenhet. Möbler äger jag knappt några så jag äter på de som finns och ser glad ut. Jobbet behöll jag iaf!

Själv har jag just kravalt mig ur yttligare en förkylning. Typ den hundrade för i år. Har mina funderingar om detta hör ihop med den bristande träningen. Innan jag flyttade till södern så tränade jag MMA 3-4 gånger i veckan och va inte sjuk mer än max 1 gång per år. Nu har jag råkat lägga mig på latsidan lite och snabbare än en fet bananfluga hittar pizzaresterna så drar jag på mig allas förkylningar. Det suger, håll för näsan när ni nyser!

Dessutom har jag precis fått veta att min kära Kira-fis (amstaff) som jag sålde till en tjej på landet (som vi kallar Maria för det heter hon faktiskt) inte skötte Kira speciellt bra. Den tjocka subban köpte en hund till och parade dem enbart för att tjäna pengar. (skaffa ett jobb, din parasit) Så 6 mån efter hon köpte Kira togs hon om hand av Pjäsens Hundhem tillsammans med sin son Bosse. Så nu bor Kira på landet med stoort hus, trädgård och det är alltid någon hemma hos henne. Precis som hon alltid velat ha det. Gå gärna in på Pjäsens Hundhem och titta på det fina arbetet de gör. På första sidan finns Kiras vackra son Bosse som månades hund. Mitt samvete har fått sig en ordentlig törn och jag tvivlar på om jag verkligen är en människokännare. (Och till Maria vill jag bara säga att jag hoppas det händer dig mycket olycka i framtiden)

Min (vår) resa till Rhodos är inställd. Den som pratar paraplydrinkar och hav med mig får sig en nöt!

Jag är i alla fall nöjd med mitt jobb. Så man ska inte klaga.